Min långa historia.
Kände att jag var tvungen att skaffa en Roaccutan blogg jag också. Dels för att andra ska få läsa men mest för att jag själv ska hålla lite koll.
Har minne som en guldfisk och vill "dokumentera" allt som sker.
Här kommen iaf min "trevliga" historia.
Jag är en 22 årig tjej som vid 14(?) års ålder började få acne på ryggen.
Jag har haft mina finnar i omgångar, jag har sluppit dom de gånger då jag åt p-piller. Antar att hormonerna höll allt i schack.
Men åren gick och jag mådde dåligt på p-piller (fick ett jävla humör, blev deppig samt hungrig av dom) sedan fick min mamma bröstcancer också, så jag får inte äta skiten längre. Lika bra det, har många åsikter om dessa piller men det kan vi ta en annan gång haha.
Kan även tillägga att min syster har ätit denna medicin i några månader nu, vi har exakt samma problem.
Så kort och gott så har jag haft bölder på ryggen i evigheter, har massa ärr som jag desperat har försökt sola bort. Alla som har haft finnar på ryggen vet hur ont det gör, dom ligger liksom och lurar under huden så de flesta går inte att klämma men OJ OJ OJ, du kan verkligen känna att skiten ligger där under och bara väntar på att ge dig ett vackert ärr att stoltsera med..
Jag har testat ALLTING! Tro mig, massor av skit som jag har köpt på hälsokost osv osv.
Jag har heller aldrig blivit tagen seriöst då jag har gått till hälsocentralen för att få hjälp.
Har alltid fått höra "du ska vara glad att du inte har finnar i ansiktet där det syns" och vet ni vad? Jag är JÄTTEGLAD över det, men jag är inte glad över att ha små vulkaner under huden på min rygg som kliar och ger en brännande känsla. Jag är inte glad över att inte kunna ha uppsatt hår. Jag är inte glad över att kunna ha vilka kläder jag vill. Jag är inte glad när folk frågar "oj vad är det där?". Jag är inte glad över att inte kunna slappna av under sex då jag vill dölja skiten med mitt hår. Jag är inte glad över att ha en kliande och knölig hårbotten, och jag är inte glad då jag kliar i min hårbotten och känner hur dessa äckliga finnar spricker. Jag är inte glad över att få finnar på bröstet som ger ärr. Jag gillar mina bröst, kan jag inte få gilla dom utan att det ska komma tiotals finnar och lämna vita ärr?
Men ja doktorn, jag är glad över att jag inte har överdrivet med finnar i ansiktet. För jag vet hur ont det gör då jag faktiskt har dessa på rygg, axlar och bröst.
Jag hamnade iaf hos en jättesnäll läkare tillslut, han skrev ut Tetralysal åt mig, samt Differin och Baciron som jag skulle smörja med. Sedan sa han "blir det inte bättre så vidtar vi andra åtgärder och skickar en remiss till hud". Fick tyvärr byta hälsocentral och hamnade hos en idiot som inte kunde ett skit om acne, han pratade med mig i "lilla gumman" tonfall och sa som jag skrev ovan, att jag ska vara glad att min hy i ansiktet är fin.
Sveriges läkare har alltså inte hjälpt mig särskilt mycket. Men nu bor jag i Norge sedan 6 månader tillbaka och via internet så hamnade jag av en slump på Aleris privatkliniks hemsida. Såg att dessa hade en hudlege (hudläkare). Blev väldigt ivrig och ringde dit, men vi vet alla att Norge är ett dyrt land och detta besök skulle kosta mig 1280NOK. Men vad ska jag göra? I sverige så får jag ju ingen remiss till hud och jag vill fan kunna gå i klännig och linne i sommar! JAG ORKAR INTE MER!
Så jag sa till mina nära och kära "nu ska jag dit och grina så jag får valuta för pengarna". Kom till kliniken och jag behövde inte krysta fram några tårar för dom kom av sig själv. Allt ville ut och jag storgrät där jag satt endast iförd bh och kände mig smutsig, okvinnlig och äcklig.
Min hudlege var lyckligtvis en ängel och hon sa "får man ärr så är roaccutan det vi rekommenderar" och sen började hon skriva på ett papper. Jag frågade försiktigt "kommer jag få medicinen?" och hon log och sa "ja" då började jag gråta ännu mer.
Äntligen.
Har minne som en guldfisk och vill "dokumentera" allt som sker.
Här kommen iaf min "trevliga" historia.
Jag är en 22 årig tjej som vid 14(?) års ålder började få acne på ryggen.
Jag har haft mina finnar i omgångar, jag har sluppit dom de gånger då jag åt p-piller. Antar att hormonerna höll allt i schack.
Men åren gick och jag mådde dåligt på p-piller (fick ett jävla humör, blev deppig samt hungrig av dom) sedan fick min mamma bröstcancer också, så jag får inte äta skiten längre. Lika bra det, har många åsikter om dessa piller men det kan vi ta en annan gång haha.
Kan även tillägga att min syster har ätit denna medicin i några månader nu, vi har exakt samma problem.
Så kort och gott så har jag haft bölder på ryggen i evigheter, har massa ärr som jag desperat har försökt sola bort. Alla som har haft finnar på ryggen vet hur ont det gör, dom ligger liksom och lurar under huden så de flesta går inte att klämma men OJ OJ OJ, du kan verkligen känna att skiten ligger där under och bara väntar på att ge dig ett vackert ärr att stoltsera med..
Jag har testat ALLTING! Tro mig, massor av skit som jag har köpt på hälsokost osv osv.
Jag har heller aldrig blivit tagen seriöst då jag har gått till hälsocentralen för att få hjälp.
Har alltid fått höra "du ska vara glad att du inte har finnar i ansiktet där det syns" och vet ni vad? Jag är JÄTTEGLAD över det, men jag är inte glad över att ha små vulkaner under huden på min rygg som kliar och ger en brännande känsla. Jag är inte glad över att inte kunna ha uppsatt hår. Jag är inte glad över att kunna ha vilka kläder jag vill. Jag är inte glad när folk frågar "oj vad är det där?". Jag är inte glad över att inte kunna slappna av under sex då jag vill dölja skiten med mitt hår. Jag är inte glad över att ha en kliande och knölig hårbotten, och jag är inte glad då jag kliar i min hårbotten och känner hur dessa äckliga finnar spricker. Jag är inte glad över att få finnar på bröstet som ger ärr. Jag gillar mina bröst, kan jag inte få gilla dom utan att det ska komma tiotals finnar och lämna vita ärr?
Men ja doktorn, jag är glad över att jag inte har överdrivet med finnar i ansiktet. För jag vet hur ont det gör då jag faktiskt har dessa på rygg, axlar och bröst.
Jag hamnade iaf hos en jättesnäll läkare tillslut, han skrev ut Tetralysal åt mig, samt Differin och Baciron som jag skulle smörja med. Sedan sa han "blir det inte bättre så vidtar vi andra åtgärder och skickar en remiss till hud". Fick tyvärr byta hälsocentral och hamnade hos en idiot som inte kunde ett skit om acne, han pratade med mig i "lilla gumman" tonfall och sa som jag skrev ovan, att jag ska vara glad att min hy i ansiktet är fin.
Sveriges läkare har alltså inte hjälpt mig särskilt mycket. Men nu bor jag i Norge sedan 6 månader tillbaka och via internet så hamnade jag av en slump på Aleris privatkliniks hemsida. Såg att dessa hade en hudlege (hudläkare). Blev väldigt ivrig och ringde dit, men vi vet alla att Norge är ett dyrt land och detta besök skulle kosta mig 1280NOK. Men vad ska jag göra? I sverige så får jag ju ingen remiss till hud och jag vill fan kunna gå i klännig och linne i sommar! JAG ORKAR INTE MER!
Så jag sa till mina nära och kära "nu ska jag dit och grina så jag får valuta för pengarna". Kom till kliniken och jag behövde inte krysta fram några tårar för dom kom av sig själv. Allt ville ut och jag storgrät där jag satt endast iförd bh och kände mig smutsig, okvinnlig och äcklig.
Min hudlege var lyckligtvis en ängel och hon sa "får man ärr så är roaccutan det vi rekommenderar" och sen började hon skriva på ett papper. Jag frågade försiktigt "kommer jag få medicinen?" och hon log och sa "ja" då började jag gråta ännu mer.
Äntligen.
Kommentarer
Trackback
